Blää

Ja nu har man kommit i en sån fas där allt känns som motgångar. Hör man inte av sig till folk så e man som bortglömd. Hemma är de inte mycke man får till hjälp, så känner mig utbränd/ utnyttjad. Saker man bokar skiter sig pga av andra. När man ser fram emot saker så blir de aldrig av. Varför kan man inte få känna av en liten gnutta tur så man kan få suga i sig den energin för den stunden?

Blev ett gnällinlägg jag vet, men sorry! Det e vad som rör sig innanför pannan. 

En kväll med mina tjejer hade gjort så mycke, men känns just nu väldigt långt bort att få ihop....

Eller en kväll med gubben där vi drog ut på nåt kul, men bio, resturang, bowling, laserdome el vad som hade oxå livat upp. Men inte ens de duger man till. Känslan e lite som man lever ensam ibland. Ha de gott allesammans.